Vad ger oss rätten att vara elaka mot oss själva?

SLUTA VARA ELAK MOT DIG SJÄLV!
 
 
Det gör ont i mitt hjärta när jag möter så många vackra kvinnor, ja det är främst kvinnor, som är så taskiga mot sig själva. Det är första sommaren jag jobbar i en butik som säljer bikinis och det är som att alla (nästan alla) som ska prova en bikini måste kommentera något elakt om sin kropp. Det är för små eller stora bröst, för stor eller liten rumpa, en mage som hänger lite och så vidare..
 
Många strävar efter någon slags perfektion som inte existerar. De bilder vi ständigt möts av i media är retuscherade i photoshop och jag vet att de allra flesta vet om det. Ändå är de dessa bilder som blir våra målbilder och som många tyvärr strävar efter. Tråkigt nog handlar mycket kring hur våra kroppar ser ut om gener. Alltså kanske det i stort sett är omöjligt att du får magrutor men ändå är magrutor det enda du drömmer om. Tänk på mycket tid du lägger ner på något som är extremt svårt att uppnå?!
 
 
Våra dagar på jorden är begränsade. Ägna en stund åt att fundera kring VARFÖR det är så viktigt för dig att uppnå den perfektion som du drömmer om. Fundera även kring om det är värt det. Om det är värt att gå på diet större delen av året för att du ska komma så nära dina magrutor som möjligt.  Fundera även kring om det faktiskt är så att magrutor kommer bidra med att du trivs i din kropp. Kanske är det så att du hittar något annat ”fel” som du måste ta itu med innan du blir helt nöjd. Troligtvis är det så. Du kommer inte bli nöjd oavsett om du har magrutor eller en fyllig rumpa. Det första steget är att acceptera sig själv. Att älska sig själv kan vara svårt men en god bit på vägen är att acceptera sig själv och börja trivas i sin kropp. 
 
DU duger, JAG duger, ALLA duger och vi gör det året om. Jag vet att de flesta aldrig skulle säga elaka kommentarer till sin kompis så varför vara så taskig mot sig själv? Ett steg till att acceptera sig själv är att inse att alla är olika och unika. DU är unik och din kropp är unik. Var stolt över den DU är och det din kropp klarar av att göra. 
 
Den härligaste tiden på året är nu. Det finns inte tid för några kroppsnojor. Det är nu vi ska bada, sola och ha det allmänt gött. Så vifta bort elaka tankar om dig själv, packa badväskan och stick iväg till stranden. Och du, kom ihåg att DU är unik på stranden, är inte det häftigt då eller? Kram ♥
 
I många år fokuserade jag på att få en platt mage och även när denna bilden togs ansåg jag inte den platt nog (nu i efterhand ser jag ju att den var det men då var jag inte nöjd). Först några år senare började mitt fokus flytta från utseende till mående. Jag är så mycket lyckligare idag och har en betydligt bättre relation med mig själv och min kropp. Det är den bästa känslan! 

Vegetarisk grill

Känner ni igen känslan när man inte orkar åka till affären och får ta det som finns i kylen och göra det bästa av situationen? Det hände mig igår. Men jäklar vilken god kvällsmat det blev. Jag hittade diverse olika grönsaker i kylskåpet, tinade sojafärs från frysen och rörde ihop en egen majonäs och gjorde en srirachamajonnäs. Alla grönsaker la jag på grillen så dessutom skötte allt sig själv (utom förberedelserna). Det är väldigt gott att grilla grönsaker tycker jag och jag föredrar det mer och mer framför kött faktiskt. 

Fyllda paprikor med sojafärs, soltorkade tomater, salladslök, salt och paprikapulver. Toppat med en skiva mozarella och en örtblandning. Lät de ligga överst på grillen i ca 20 minuter (tills de blivit varma och osten börjat smälta).

Sparrisen grillade jag som de var, det blir godast så.

Blomkål och hela champinjoner grillades på folie med riven vitlök, olja och salt samt färsk timjan. Jag förkokade inget och lät det ligga på i ca 20 minuter. 

Nisse är alltid med så fort det handlar om mat. Han tycker dock det är lite tråkigt de gångerna jag byter ut nötfärsen mot något vegetariskt. Har ni testat någon vegetariskt färs? Min favorit än så länge är sojafärs, men tipsa mig om det ä något annat jag bör testa. 

Detta är Daniels favorit, srirachamajonnäs. Visst det går att göra detta enklare genom att köpa färdig majonäs men vet ni om hur enkelt det är att göra egen? En äggula, 1 tsk dijonsenap, 1/2 msk vitvinsvinäger blandas tillsammans (se till att alla ingredienser har samma temperatur). Droppa försiktigt ner ekologisk rapsolja och rör om som aldrig förr. Det knepiga här är att röra samtidigt som du häller och det gäller att inte hälla i för mycket olja på en gång. När det har fått en krämig konsistens är den klar (ca 2 dl olja). Hacka salladslök och blanda i majonäsen tillsammans med två tsk sambal oelek och salt så har du en god srirachamajonnäs. 

Det givna tillbehöret på sommaren stavas V A T T E N M E L O N. 

Jag orkade bara äta upp en paprika vilket betyder att jag har en väldigt god matlåda till lunch idag. Visst är det lycka när man vet att ens lunch är en tiopoängare?

Vad lägger du helst på grillen?

När hjärnan vill men kroppen säger nej

Jag har fått en del frågor kring om jag ska simma i Vansbro nu till helgen och svaret är tyvärr inte. Förra året var det första steget mot min klassiker. Jag hade tänkt delta även i år men jag var tvungen att lyssna på min kropp. Jag kan crawla med mitt diskbråck men inte simma bröstsim. Förra året fick jag simma större delen av loppet med hjälp av bröstsim för jag inte hade lärt mig att navigera. Jag är inte helt säker på att jag kan navigera så bra detta året heller då jag inte tränat så mycket på att simma med andra människor. Därav fick jag ta beslutet att inte simma. Dessutom kommer jag inte kunna springa Lidingöloppet för än så länge får jag inte springa. 

Men så jädrans svårt det är ändå, att lyssna på kroppen. När hjärnan så gärna vill och jag vet att jag rent konditionsmässigt skulle klara det. Men det vore ren idioti att ge sig iväg och riskerna ytterligare månader av rehabträning. Jag hatar att vara begränsad i min träning på grund av en skada. Men jag har bestämt mig att de resterande månaderna av detta året kommer gå åt till att stärka upp kroppen, bli smärtfri och förhoppningsvis kunna stå på startlinjen till Öppet Spår i mars. Det viktigaste för mig med träningen är trots allt att ha en fungerande, skadefri och smärtfri kropp som kan göra det som jag vill att den ska göra.

Åh, det suger till i magen när jag ser den här bilden. Det var förra året och dagen innan jag simmade (tror jag).  Det var början på något nytt för min del och jädrans vilket häftigt år det har varit! Jag är så glad att jag anmälde mig och irriterad över att jag inte gjort det tidigare. 

 

Rädd för att delta i motionslopp? Läs mina tips!

Låt oss prata om motionslopp en stund. Det brukar vara en folkfest och otroligt roligt att delta i. Tyvärr, har bilden av motionslopp blivit lite fel det senaste tycker jag. Många kontaktar mig och vill gärna delta men är rädda för att anmäla sig p.ga. att de känner sig dåliga. Känslan av att inte tillhöra den snabbare skaran, rädslan av att komma sist, av att inte orka hela loppet, att inte uppnå sitt mål – det är många hinder för att anmäla sig. 

Som i mycket annat inom kategorin ”träning, mat och hälsa” har det blivit en hets. Det pratas om snitthastigheter, km-tider,  personbästa, utrustning och allt vet vad. Och jag förstår de som blir skrämda av det. Vi ska inte ens tala om hetsen vid Vasaloppsstarten (och då startade jag ändå i sista led, så ville inte ens tänka på de led längre fram). Det var valla hit och valla dit, ”rätt” mat inför och under loppet. Eller när jag och min kompis anmälde oss till ett skidlopp i Ulricehamn och det visade sig att det i stort sett bara var duktiga skidåkare och inga amatörer (förutom vi) som skulle ta sig an 42 km. Behöver jag ens säga att vi kom sist och att de hade börjat plocka ihop målet innan vi var i mål?? Och att vi blev varvade typ 3 gånger..

Det jag vill få fram är att det är synd att även motionslopp, som är tänkt att förbättra folkhälsan, har blivit en slags hets. Det duger inte att springa 5 kilometer längre utan du anmäla dig till det ena extrema loppet efter det andra. Du ska helst cykla, simma och springa under samma lopp. Ta dig igenom hinder med eld. Springa milen under 50 minuter. Eller? Ja, om du blir motiverad av det så självklart ska du anmäla dig till det. Men blir du bara stressade av det så kanske du ska anmäla dig till något annat. 

För några år sedan var tiden det enda viktiga för mig när jag deltog i ett lopp. Det var även då jag gjorde mina sämsta lopp, var som mest nervös, blev mest besviken och inte kunde vara stolt när jag genomfört ett lopp. Förra året, när jag skulle springa Kretsloppet, lämnade jag min klocka hemma och det var det roligaste och härligaste lopp jag genomfört. Jag lärde mig lyssna på kroppen och för första gången kunde jag njuta av ett löplopp. Det var så skönt att slippa bli stressad över att jag inte höll ”rätt” hastighet. Sedan dess har de lopp jag ställt upp i varit roliga (undantag Ulricehamnsloppet på skidor för det var så jäkla jobbigt och jag var livrädd). 

Nu skulle jag ljuga om jag sa att jag inte tycker det är roligt att pressa tider och utmana mig själv för det tycker jag. Men jag har slutat lägga största fokus på det och det har resulterat i betydligt roligare träningspass och lopp. Det är synd att missa hela känslan av att delta i ett lopp för att fokusera på klockan. För mig passar det helt enkelt bättre att lyssna på kroppen. Så länge jag vet att jag har gjort det jag kunnat innan loppet så kan jag ju inte göra så mycket mer än mitt bästa den dagen. Skulle mitt bästa vara 5 kilometer och sen behöva bryta så är det så. Därför är det viktigt för mig att träningspassen inför ett lopp är väl så viktiga som själva loppet, men mer om det i ett annat inlägg om målsättning. 

Det finns så många ”experter” som ska dela med sig av tips inför lopp. En del tips är bra men en del kanske går att vara utan. Och det är viktigt att lyssna till sig själv och det som är bäst för just dig. Du kanske inte alls klarar av att äta gel under ett lopp som någon annan tipsade dig om. För dig är det kanske inte rätt att hänga med de snabbare deltagarna utan du kanske behöver hålla ditt tempo. Du kanske har mer energi i mitten av loppet medan någon annan kanske sparar den till slutet. Så återigen, lyssna till dig själv och lär dig lita på den känslan så får du en härlig stund under loppet.

Så slutligen, har du viljan och lusten till att delta i ett motionslopp så låt inte din rädsla hindra dig. Men det viktigaste av allt är att du gör något som motiverar dig och som du tycker är roligt. Den enda du möjligtvis ska tävla mot är dig själv men testa att inte ens göra det. Testa att delta helt utan krav och fokusera på upplevelsen. Är det första gången du deltar i ett lopp finns det ingen anledning att jaga tider, du kan ju omöjligt veta hur din kropp fungerar under tiden. Tiden kan du pressa nästa gång du deltar om du vill. Men inte ens då behöver du det utan det går alldeles utmärkt att se ett motionslopp som ett annorlunda träningspass med publik. Fokusera på att ha roligt och att den känslan förhoppningsvis bidrar till att du vill delta nästa gång igen. 

Lycka till ♥

Mina topp tre gällande roliga lopp

  1. Kretsloppet i Borås är en härlig folkfest och en lätt och platt banan. Har du inte sprungit så många lopp tidigare rekommenderar jag verkligen detta. Det finns 6 km och 10 km att välja mellan. 
  2. Lidingöloppet om du gillar att springa i varierad terräng. Jag skulle inte kalla det ett rent terränglopp då det var mycket grusväg. Men helt klart ett spännande lopp med varierande och vacker natur. Det finns bland annat 30, 15 och 10 km att välja mellan.
  3. Vätternrundan, Vasaloppet och Vansbrosimningen får en delad tredjeplats. Det finns olika distanser att välja på i samtliga lopp. Stora motionslopp innebär en salig blandning av folk och det blir naturligtvis en fantastisk stämning och upplevelse. 

Och sen skulle jag gärna vilja testa att springa något trailrun-lopp i fjällen för det verkar så härligt och rogivande. 

Förbered dig för en härligare upplevelse

Frågan om vilken del i En Svensk Klassiker som har varit värst har dykt upp några gånger. Även kommentaren ”Åh, det måste vara skönt nu när det är över” har nått mig och låt mig nu förtydliga en sak i detta inlägget. Syftet med min klassiker var att hitta ett sätt till att motivera mig gällande träning och upptäcka nya träningsformer. Det finns inte på kartan att jag skulle ta mig an något som inte verkar roligt eller som ger mig något tillbaka. Träningen inför de olika delarna har kanske inte alltid varit en dans på rosor, men över lag har träningspassen varit tillfredsställande och jag har lagt ner mycket tid till att just träna och förbereda mig.

Alla tidiga morgnar uppe vid sjön förra året var helt fantastiska.
Ni ser ju hur själva!

Det är synd att så många förknippar träning och motionslopp med att det per automatik ska vara jättetråkigt och fruktansvärt jobbigt. Jag har stått förberedd på startlinjen och det har bidragit till att ingen del har varit speciellt hemsk. Det har inte alltid varit ren njutning hela tiden men större delar har varit en härlig upplevelse. Det är väl det som är finessen med att sträva efter ett mål. Inget kommer gratis och ska man nå ett uppsatt mål så handlar det om att lägga upp en plan och agera så man når dit. Känslan av att ”Jag har gjort det jag kunnat” när man står på startlinjen har bidragit till en betydligt lugnare Anna innan start. 

I startområden innan skidorna gick mot Mora.

För mig är det viktigt att göra resan mot målet lika härlig som målet i sig. Det har gett mig många härliga träningstimmar och det tackar inte bara min kropp mig för på startlinjen utan även i vardagen. Dessutom har jag fått många härlig stunder ute i naturen, tillsammans med min mamma och syster, men min sambo och min vän Elin under tiden jag har tränat inför de olika loppen. Så för att svara på det som jag inledde inlägget med: Ingen del har varit hemsk och jag vill gärna göra En Svensk Klassiker fler gånger. 

Det har blivit många härliga turer med cykeln.